Hoppa till sidans innehåll

2001 NM


Bild - Damlandslaget NM 2001
Övre raden: Victoria, Linda, Caroline, Frida, Johanna, Anna, Ulrica, Madeleine, Ann-Sofi, Magnus
Nedre raden: Maria, Erika, Ing-Mari, Helena, Elin, Åsa, Kajsa


Fakta
Mästerskapet spelades i Riihimäki, Finland den 17-18 februari 2001.

NM-silver till svenska damlandslaget i UV-Rugby
Efter ett års väntan var det äntligen dags för ännu ett NM. Det gick av stapeln i Rihimäki, Finland, den 17-18/2. Skillnaden var stor jämfört med förra året, då svensk uv-rugby hade en liten svacka och vi bara var elva stycken i laget. Nu hade vi faktiskt en chans att vinna!

Vägen till Rihimäki
Träffpunkten var Stockholm varifrån vi skulle ta oss till Åbo med Finlandsfärjan. Spelare från hela Sverige, från Malmö i söder till Umeå i norr, tog sig dit. Det var otroligt roligt att träffa alla tjejerna igen, även om det bara gått fem dagar sedan det senaste lägret (vilket bevisar hur mycket vi tycker om varandra. Att träffa herrlandslaget var också kul, trots allt man måste stå ut med…

Väl ombord på båten var det första vi gjorde att ta oss till restaurangen. En stor buffé väntade, med massor av god mat som mer än nog mättade våra tomma magar. Efteråt hade vi tjejer en samling på översta våningen (Brånn ville väl testa vår kondition i trapporna) där vi informerades om den kommande helgen. En kul grej var att vi alla blev tilldelade en hemlig kompis som vi skulle vara extra snälla mot under helgens gång.

Efter samlingen var det läggdags (något som kanske inte är så vanligt på denna ökända båt), så att mättnaden från middagen skulle hinna gå bort lagom till frukostbuffén. Väl framme i Åbo återstod en tretimmars tågresa innan vi slutligen anlände till Rihimäki. Men allvaret skulle inte börja riktigt än.

”Teambuilding”
Då vi installerat oss på hotellet var det dags för samling. Eftersom matcherna inte började förrän på lördagen hade vi en ledig halvdag som vi bl.a. skulle ägna åt ”teambuilding”.

Av lagets femton spelare var det sex stycken som gjorde debut i landslagssammanhang. Så för att gamla och nya spelare skulle lära känna varandra lite bättre satte vi oss ner allihopa och tog cirka fem- tio minuter var att berätta om oss själva. Det var väldigt intressant att höra en del om vad alla gjort hittills, och vad de ville göra i framtiden. (Enligt Kajsa Lindman som förde statistik, hade nästan hela laget gått natur på gymnasiet, vad nu det betyder.)

Det blev många hjärtliga skratt och lagkänslan växte. För övrigt tror vi att ju bättre man känner varandra, ju mer är man beredd att offra sig och kämpa för varandra i vattnet.

Senare på kvällen samlades vi återigen för att fortsätta teambuildingen. Nu skulle alla tänka igenom vad de var bra på, och sedan skulle man berätta för de andra. Det var härligt att höra lagkompisarna sitta och berömma sig själva! Det är ju annars något som i allmänhet anses vara fult i vårt samhälle, man ska inte tro att man är något. Men för att ta NM-guld ska man inte bara tro att man är något, man måste veta det! När det dessutom gäller ett lag behöver man veta att de andra tror på sig själva också. Att höra de andra säga: ”jag är stark i närkamper” och ”jag är bra på att göra mål” var verkligen underbart. Vi kände hur lagets självförtroende växte och man tänkte: ”Jäklar vilket bra lag vi har!”.

Efter lite extra peptalk av Kajsa Lindman så har begreppet Pavlovs hundar fått en helt ny innebörd för oss. (För att inte tala om låten ”Who let the dogs out?”. Det var nästan så att vi överröstade det finska bandet som spelade på våningen under oss…)

Dags för spel
På lördagen hade vi tillgång till bassängen klockan 9.00, och i stort sett hela laget gick dit för att känna på vattnet och testa korgarna. Riktigt allvar blev det dock inte förrän vid ettiden, då det var samling och lagsnack inför vår första match som gick klockan 15.00. Den skulle vi spela mot norskorna, våra tuffaste motståndare.

P.g.a. en något förvirrad/stressad/oerfaren (?) landdomare fick vi en dålig start. Utan större förvarning körde han igång spelet, och norskorna tog utsimmet. Vi blev väldigt uppstressade och större delen av första halvlek låg vi i försvar. I andra halvlek samlade vi ihop oss och trots att det även här blev mycket försvarsspel, var det inte lika stressigt.

Under spelets gång fick vi dessutom två straffar emot oss, varav en blev räddad av en av våra duktiga vänstrar, Kajsa Dahlström. Matchen slutade med 5-0 till Norge. Nästa match var klockan 20.00 och då skulle vi möta danskorna. Nu var vi verkligen sugna på att vinna, laget hade en match i kroppen och var mer samspelt. Men danskorna bjöd på hårt motstånd. Trots att vi låg en hel del i anfall så ville inte riktigt målen infinna sig, och matchen slutade oavgjort.

Vi var ändå nöjda för vi hade verkligen kämpat som ett lag, och den kvällen kunde vi gå och lägga oss med gott samvete, och få den sömn vi så väl förtjänade och behövde. I morgon gällde det att ta sig till final!

Final?
Det fanns två sätt för oss att ta oss till final. Antingen genom att vinna mot Finland, eller genom att hoppas på att Danmark skulle förlora med mer än fem mål mot Norge. Fullt medvetna om danskornas starka försvarsspel, visste vi att det verkligen gällde att ta Finland! Hela morgonen laddades det för fullt, och när det väl var dags visste vi precis vad vi skulle göra. Större delen av matchen låg vi i anfall. Vi rullade bra, mötte upp varandra och spelade ett säkert spel. Men det var något som saknades. Målen. Finskorna var mycket defensiva och det var svårt att ta sig igenom deras försvar. Men så i slutet av andra halvlek satte vår egen Kajsa Dahlström ett mål. Sedan höll vi nollan resten av matchen och lät ingen komma i närheten av vår korg. Matchen slutade alltså med 1-0 till oss, och vi var i final!

Final!
Norskorna. Samma gamla norskor. Är det ingen av dem som tänker lägga av… De var starka och samspelta, och det är svårt att besegra ett sådant lag när man haft ett läger och tre matcher att spela ihop sig på. Men vi kämpade. Låg i försvar en hel match, men höll trots det ganska tätt och släppte bara in två mål. Med facit i hand tyckte vi ändå att vi kanske kunde gjort bättre ifrån oss. Med lite mer ork och uppmötning hade vi kanske kunnat kontra, etablera ett anfallsspel och göra mål. Vi har trots allt många bra målgörare i laget. Hur som helst så hade vi jobbat hårt, och istället för att gräma oss över förlusten reser vi oss, fortsätter kämpa och ger igen i sinom tid! Vi är stolta över våra silvermedaljer, vi gav nämligen mycket för dem! Första matchen förlorade vi, andra spelade vi lika, den tredje vann vi, och den fjärde kämpade vi som in i! Det går bara uppåt!

Hemfärd
Det var i alla fall ett ganska glatt landslag som lämnade Rihimäki med var sin silvermedalj runt halsen. Tågresan gick snabbt (det går ju som bekant fort när man har roligt) och väl tillbaka på Finlandsfärjan var buffén på båten lika härlig som sist, med god mat och all möjlig dryck. Men vad som hände sen, det vill i alla fall inte vi skriva här…

Med sikte på EM-guld!
Så var ännu en underbart rolig helg till ända, och nu längtar man än mer till de Europeiska Mästerskapen i juni! Vi ska allt ge igen på norskorna och ge tyskorna vad de tål! Men för att göra det krävs träning, träning och åter träning. Kom igen nu tjejer!

Vi vill även passa på att tacka alla de som varit med på bredd- och landslagsläger. Utan er hade det inte gått att forma ett landslag, även ni har del i det här silvret! Glöm dock inte att det är nya utmaningar till EM, och att ingen har en säker landslagsplats. Träna på! Allihopa. EM:et närmar sig med stormsteg, och i juni får norskorna möta ett helt nytt lag!!!

Ann-Sofi Krakau och Helena Wilhelmsson
två glada silvermedaljörer!

Resultat
1. Norge
2. Sverige
3. Danmark
4. Finland

Norge-Sverige       5-0
Finland-Danmark 0-0
Norge-Finland 10-0
Sverige-Danmark 0-0
Finland-Danmark 0-1    (Bronsmatch)
Norge-Sverige 2-0    (Final)

Truppen
1. Kajsa Dahlström SDK Malmö Triton
2. Anna Överby Isbjörnarna
3. Linda Zetterlund Felix DF
4. Åsa Gustavsson Aqualund
5. Helena Wilhelmsson SDK Malmö Triton
6. Erika Ström Felix DF
7. Ann-Sofi Krakau SDK Malmö Triton
8. Ing-Mari Lindholm Felix DF
9. Madeleine Bengtsson Felix DF
10. Caroline Åhman Isbjörnarna
11. Frida Gillberg Felix DF
12. Johanna Lundqvist Växjö SDK
13. Elin Reepalu SDK Malmö Triton
14. Maria Olsson DIB Carlskrona
15. Ulrica Blom Felix DF
Magnus Brånn Ledare Götene/Lidköping
Victoria Nygren Ledare och reserv DK Gripen
Uppdaterad: 06 APR 2009 19:19 Skribent: Manuel Tito de Morais

Svenska Sportdykarförbundet
Skansbrogatan 7, 118 60 Stockholm

Box 11016, 100 61 Stockholm
Telefon 08-699 65 15
E-post This is a mailto link
Organisations nr 802003-1723
Bankgiro 393-7836

 

 

 

dykarna140px

Postadress:
Svenska Sportdykarförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress:
Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:
Tel: 086996515
E-post: This is a mailto link

Se all info