Övre raden: Göran, Lisa, Ingrid, Kajsa L, Ann-Sofi, Nina, Anna, Jenny, Niklas
Nedre raden: Ylva, Monika, Helena, Kajsa D, Petra, Åsa, Lena, Erika

Fakta
Mästerskapet spelades i Essen, Tyskland den 25-30 maj 1999. Monika Grunditz vann skytteligan med 6 mål. På en delad andra plats kom Kajsa Dahlström med 5 mål.

VM Guld, VM Guld VM Guld... ja, det är nog den bästa summering av detta UV-Rugby VM man kan göra, men det kanske är att gå händelserna lite i förväg.

Undervattensrugby VM spelades i år i Essen - mitt i Ruhrområdet i västra delen av Tyskland, mellan den 24-30:e maj.

Redan fredagen innan (21:a) strålade damer och herrar från alla Sveriges hörn samman på färjeterminalen i Trelleborg. Äntligen var man på väg efter flera års laddning och en vår full av träningsläger.

Vi körde uppdelade i 5 minibussar, totalt 34 st spelare och tränare. Efter en del "genvägar" var vi så slutligen alla på plats vid hotellet i Essen - försök hålla 5 mini bussar i en samlad trupp med fri fart på Autobahn! Efter incheckning vandrade de flesta ner till simhallen för att inspektera bassängen. Vilka höga kanter! Spelbassängen var verkligen utrustad med de högsta kanter ett rätt så rutinerat "uv-rugby öga" sett. Prat glada Klaus Dräger (en av arrangörerna) mötte upp den svenska skaran och förklarade att han tyvärr inte lyckats övertala tyskarna att bygga nya korgar enligt den - i hans ögon - helt otroligt effektiva svenska metoden, effektiv i den mening att korgarna även vid ett tufft anfall står kvar i ursprungsposition.

Colombia var redan på plats och övningsspelade. Några av de svensk damerna passade på att utmana några av amerikanarna som var på plats på en vänskapsmatch.

Det blev en lugn och skön lördagskväll med lite god middag och början på veckans fotbollskrig i foajén. Det var ett tufft spel och alla ville vara med och lira. Vi tyckte nog att vi var mycket duktiga på de där spelet tills en dag då en amerikansk affärsman kom och frågade om han fick vara med. Sen tyckte inte vi att vi var så bra längre. Vi ska nog hålla oss till uv-rugby. Hotellet var bra, och där bodde också Colombia, Norge, Österrike och nykomlingarna USA.

På söndagen åkte vi på tur till Moseldalen och beundrade ett av Tysklands finaste områden. Vi besökte också Burg Eltz vilken var en gammal fin borg i en dal.

Måndag eftermiddag hoppade vi i bassängen för lite träning och det kändes mycket bra. Stämningen i lagen var på topp och alla ville att turneringen skulle börja på en gång. Men vi fick snällt vänta tills nästa dag.

Både damer och herrar spelade inledningsvis en enkel serie mot alla lag, dvs. alla mötte alla. För damerna gick vinnaren direkt till final, övriga 4 lag gjorde upp om den andra finalplatsen i en play off. För herrarna gick 1:an och 2:an från serien direkt till semifinal, 3 - 6:an gjorde upp om de andra 2 platserna i en play off. 7:an och 8:an möttes i en match om jumboplatsen.

Hur gick det då i mästerskapet?

Ordet till damerna:

Vi (damerna) hade lottats till en tuff öppning mot Norge, regerande världsmästarinnorna, men med självförtroende i form av guld från de 2 senaste Nordiska mästerskapen och ingen förlust mot dem under samma tid kändes det att vi hade ett bra lag.

Startsignal - vi vinner utsimmet, Kajsa Dahlström lyckas ta den norska korgen (dvs. lägga sig i vägen för deras målvakt), men tyvärr lyckas vi inte få fram bollen till Kajsa, men det är en bra öppning som rejält skakar om Norge. Vi forsätter mycket starkt och släpper aldrig in Norge riktigt farligt….tja, lite farligt någon gång kanske. I andra halvlek sätter så Anna Överby målet efter en snygg röjning bland norska backar och målvakter av Nina Möller. 1-0 står sig som slutresultat och vi får sjunga nationalsången.

På onsdagen är våra första fans på plats och det passar bra, vi börjar mot regerande Europa mästarinnorna och det ganska okända Tyska damlaget. Deras spelstil skiljer sig markant från den Skandinaviska, men vi skulle spela "vårt spel" och visa vilket som var effektivast. Mycket riktigt vi lyckas ånyo ta utsimmet, men missar passen, tyskorna får bollen, men de slarvar, Kajsa Dahlström lyckas ta bollen och kontrar igenom och efter 35 sekunder leder vi med 1-0! Resten av den halvleken har Tyskorna full kontroll på spelet och vi ligger i försvar….. Andra halvlek börjar dock bättre och vi kämpar jämt om bollen, men när det återstår 5 minuter och de tyska damerna trycker på, så börjar det röra till sig i vårt försvarsspel och helt plötsligt är tyskorna 3 mot vår målvakt och det blåses för mål….men vänta den ena bottendomaren visar på friboll för oss………en snabb överläggning mellan domarna visar mycket riktigt att det är inget mål utan friboll till oss! Puh! En av de tyskarna damerna var lite för het på gröten och attackera vår målvakt utan boll - inte tillåtet. Vi biter ihop och skärper spelet och återigen slutar matchen 1-0 till vår fördel - nationalsång igen.

På onsdag eftermiddag är det dags för Colombia - 4 år sedan sist - undrar hur de utvecklats? Inte mycket visar det sig, 9-0 och många klungor i ytan är en summering som säger det mesta om matchen.

På torsdagen är det tur för de Danska damerna. De hade ett uppsving åren efter VM:et i Colombia, men vi visste att de inte riktigt var i den klassen och 8-0 senare, så var vi i final, VM final!

I och med det blev vi spellediga både fredag och lördag, men inte blev det bassängfritt för det. Niklas och Göran ordnar med bassängtider båda dagarna och 2 ordentliga pass läggs in. Bassängtiden på lördagen har vi Klaus Dräger att tacka för, bakom ryggen på tyskarna lyckades han ordna en hall åt oss i en närliggande stad.

Under fredagen har fler svenska fans anlänt och nu rungar simhallen av "vår" hejarklack.

Så var det så söndag och den stora dagen. Mycket förvånade, men högst tillfredsställande hade de Norska damerna lyckts ta den andra final platsen i "playoffen" (de förlorade mot Tyskland i seriespelet, så vi hade räknat med tyska damer i final).

Vi var fullt beslutna att åter erövra "vår" VM titel, vi vann dam VM 1991, förlorade titeln 1995, så nu var det dags att ta tillbaka den. Inte nog med det, vi skulle hålla nollan också, så här långt på turnering hade vi inte släppt in ett enda mål!

Det blev verkligen en tuff match, men vårt försvarsspel hade lärt sig läxan från tysklandsmatchen och spelade nu otroligt bra. Norskorna hade denna gång inte en enda farlig chans på vår korg, 2 ryck i benet på ena målvakten är det närmaste korgen de fick komma. Tyvärr slarvade vi en del i anfall, så överlägsna var vi verkligen inte. Även i denna match blixtrar Anna Överby till och sätter målet en bit in i första halvlek. Och det var vad som behövdes. 1-0 igen och vi är VÄRLDSMÄSTARINNOR! Vilken triumf, vi vann alla matcher, släppte inte in ett enda mål, senare visar det sig att Monika Grunditz vinner skytteligan med Kajsa Dahlström tätt i hälarna och inte nog med det, vi vann även "Fair play" priset bland damerna - inte en utvisning på hela mästerskapet! Nu är bucklan och titeln där den hör hemma. VM Guld VM Guld VM Guld!

Och hur gick det för herrarna?

På tisdag morgon satt ett mycket laddat lag vid frukostbordet, nu var det verkligen nära. Vår första match var mot Colombia. Vi var väl medvetna om att det skulle bli en tuff match. Colombia var inte ett lag att underskatta. Det är ett mycket fysiskt starkt lag. Koncentrationen i laget var något mycket enastående mycket tack vare vår förbudskapten, och det skulle visa sig vara något som följde oss genom hela veckan. Vilken känsla! Matchen mot Colombia blev fysiskt tuff, men det var vi som bestämde och dom kom aldrig i närheten av vårt mål. Vi vann med 3-0 och visade att vi inte var att leka med.

Det fick också Danmark känna på några timmar senare när vi slog dom med 4-0. Början på den här veckan kunde inte bli bättre.

Våra nya vänner ifrån USA visade att dom har mycket kvar att lära. Norge spöade dom med 23-0 utan att spela bra. USA körde den gamla stilen med att sitta framför korgen och det var dom inte allt för bra på. Så då tyckte Magnus och jag att vi skulle hjälpa dom lite. Vi satte oss med tränarna från USA och snackade taktik och det vart mycket uppskattat. Henrik startade en syjunta med det amerikanska laget, dom använde vanliga gummiband till cyklopen, så ni kan tänka er att dom kom upp till ytan utan eller med vattenfyllda cyklop till 90 % av matchen. Jag har precis fått ett brev ifrån en av personerna i det amerikanska laget där han gratulerar oss till guldet och tackar för all hjälp dom fick av det svenska laget. Dom vill att vi ska komma över och träna med dom samt att han med flera vill komma och träna med oss.

Veckan gick och vi slog alla lag utan att släppa in ett mål. Våra målvakter hade inte alltför jobbigt på korgen sa dom. Marcus fick en kraftig stöt, men den spelaren hade inte bollen så han fick 2 min. Vårt försvar var helt suveränt, det var ingen som kom förbi våra forwards och backar. Offensivt så öste vi bara på. Vi skulle göra mål det var bara så.

När grundserien var klar så var ställningen den att Sverige vann serien och var klar för semifinal. Vi hade gjort 51 mål 0 insläppta och full poäng.

Veckan hade varit mycket bra, vi vann alla matcher, åt god mat samt en mycket viktig sak nämligen träffade många nya goda vänner ifrån andra länder. Sen var det ju det där med vatten pistolerna som helt plötsligt dök upp på hotellet och vart vi än gick.

Vi fick möta Tyskland i semifinalen. I grundserien slog vi dom med 2-0 utan problem. Till finaler blir det alltid helt nya förutsättningar och det blev det nu också. Det blev en mycket tuffare match men dom var inte vad jag kan minnas nära att göra mål. Det blev tom förlängning och när bara 5 min återstod avgjorde SÅS äntligen matchen och vi var i final.

I den andra semifinalen möttes Danmark och Norge. Det blev en jämn kamp som Danmark tillslut kunde vinna med 1-0.

Finalen skulle alltså spelas mellan oss och Danmark. Hur det gick mellan oss i grundserien var ett minne blott, nu var det en ny match. Vinna eller försvinna, det var det som gällde och alla var superladdade. Läktaren var fullsatt och stämningen i hallen var härlig. Det tog inte lång tid efter signalen för en vi visade vilka som bestämde i bassängen. Det här var våran match, och vi var hungriga. 1-0 kom efter mycket bök vid deras korg och målgörare var Håkan Jonsson. Efter det så fortsatte vi bara att ösa på och tillslut så punkterade vi Danmark när Fredrik gav mig en perfekt boll som jag satte i korgbotten på en sekund. VM GULD VM GULD det var allt vi kunde sjunga efter att slut signalen ljöd.

Sverige är världsmästare igen. Herrarna vann, damerna vann, Marcus och Monica vann skytteligorna, samt att bägge lagen höll nollan. Det kunde inte bli bättre. Jo, det förstås vi måste vinna banketten också. Vi åt, drack och dansade hela kvällen, livet lekte och alla trivdes som fiskar i vattnet.. Man önskade att tiden kunde stanna där ett tag så att man fick njuta ett tag till.

Hem resan gick fint, och när vi kom till Sverige så möttes vi av våra fans. Vad är hyllningar på Sergelstorg jämfört med facklor och rosor vid Trelleborgs färjeläger? Det var förbundets ordförande Carl-Gustav samt spelare ifrån Triton som hade kommit för att gratulera oss. En mycket uppskattad gest, ett stort tack ifrån bägge lagen.

Ett stort tack även till Magnus Brånn för ett fint jobb nere i Essen. Han hjälpte bägge lagen så mycket han kunde. Inte att förglömma är Jonas insats. Han såg till att vi fick mat och att allt det administrativa flöt på. Tack Jonas - det där skötte du fint! Sist, men inte minst vill vi tacka Magnus J., Göran och Niklas och resten av lagen - vi kom - vi spelade sk-ten ur dem, vi segrade!

Vi syns efter sommaren.

Världsmästarna Christian "Kryckan" Hedlund och Kajsa Lindman

Resultat
1. Sverige
2. Norge
3. Tyskland
4. Colombia
5. Danmark

Truppen

Källor
Idrottsboken 2000
Ann-Sofi Krakau